Bakom lekstugan står det backar med gamla leksaker, som har använts flitigt under åren, men nu är stumpan 11 år och börjar få andra intressen. Det är så det ska vara, men samtidigt är det lite sorgligt. Tiden har gått alldeles för fort.

När hon inte har kompisar hemma leker hon fortfarande gärna i lekstugan, som numera fungerar som "restaurang", men det skulle vara väldigt pinsamt  om någon skulle komma förbi och se det.

Det är synd att töserna ska bli små vuxna så snabbt...innan de ens har slutat mellanstadiet... Min dotter vill inte bli stor, men ändå måste hon hålla skenet uppe bland kompisarna. Och egentligen kanske alla känner likadant?

Leksakerna bakom lekstugan åker nog snart på tippen... om stumpan får bestämma, men de finaste sakerna gömmer hon undan, så att hon fortfarande kan leka när ingen ser och DET tycker jag är mysigt.    

Har faktiskt hoppat runt på stan idag. Lite "social träning" efter att bara ha rört mig inom hemmets fyra väggar i 16 dagar! Nu har jag valkar i händerna... för armstyrkan jag byggde upp i våras var som bortblåst!

Nu önskar jag alla en trevlig lördagskväll!

Först när givaren är död av Anna Jansson är en ganska lätt-och snabbläst roman om polisen Maria Wern på Gotland. Det utspelar sig i det lilla samhället Roma och läsaren möts av ett nät av intriger, olycklig kärlek, misshandel, munkar utan huvud och mord.

Först träffar vi Frida Norrby, en tuff tant, som anses vara förvirrad och paranoid. Hon blir vän med den unge, missanpassade Joakim, vars pappa är polis och kollega med Maria. Dessa två åker runt i mörkret och gräver. Ny historia ska skapas för Frida tror att historiens Birka i själva verket låg på Gotland...

Under tiden mördas Camilla, som jobbar i kassan i byns butik samt Ingrid, som är distriktssköterska. Vad har dessa människor gemensamt och vad har mördaren för motiv?

Berättelsen vibrerar och det är svårt att släppa den ifrån sig när man väl börjat läsa. Det är helt enkelt en bra, spännande och underhållande bok utan att bli banal eller för brutal.

Doften är helt fantastisk!

Dessutom är den vacker!

Not too bad, huh?

Idag känner jag mig osedvanligt lycklig.

Jag är så glad över min man, min underbara dotter, min busiga jycke och mina två vackra fötter!

I jantelagens Sverige är det kanske dumt att vara lycklig. Kanske ses det som provocerande skryt, men den som tolkar det så får stå för sin tolkning.

Jag skryter inte och jag vill inte provocera någon... jag är bara så glad, helt enkelt!   Dessutom skiner solen!

Canon 450 DS

Macro EF-S 60mm

...togs stygnen! Det var lika jobbigt som förra gången, men jag klarade det! Nu går det bara åt rätt håll!