I fredags fick jag möjligheten att träffa ett nyfött shettisföl. Hon var bara ett halvt dygn gammal och lite darrig på benen. Inte större än en hund...

Mamma Norpan puttade undan henne hela tiden, så det var svårt att få en bra bild av underverket men här tittar hon iallafall fram - lilla Diesel-Doris.

Vid lunchtid idag gick det faktiskt att sitta ute i solen. Chili lufsade runt sitt revir och plötsligt blev hon livrädd för något i buskarna nära staketet (jag har ju berättat förut att hon är en tvättäkta fegis). Jag fiskade upp kryckorna och hoppade dit och till min förvåning låg det  en orange katt under busken, helt blickstilla trots att Chili var skogstokig.

Jag lockade på den, men den lystrade inte och tittade inte ens på mig, men jag såg att den andades. Då blev jag rädd att den var påkörd och  hade kravlat sig in till oss och lagt sig under busken för att dö.

Jag hoppade över till ett par grannar, som själva har katt och bad om hjälp. Både man och hustru följde med... och katten låg kvar under busken när vi kom tillbaka. De höll med om att den betedde sig konstigt. Helt plötsligt kastade sig katten iväg och Chili efter (hon hade suttit så lugn bredvid mig, men när det blev action kunde hon inte hålla sig...).

Jag blev livrädd när katten tvärstannade och vände sig mot Chili. Hunden hade nämligen inte haft en chans mot katten om det hade blivit slagsmål. Inget hände, mer än att katten placerade sig under en ny buske... Grannen petade lite nätt på den med en räfsa, för vi hade inte hunnit se om den var skadad i bakpartiet när allt hände så snabbt, och då sprang den iväg... tack och lov! Den uppförde sig så obehagligt och jag var rädd att få en döende katt på halsen.

Givetvis har jag funderat på den hela dagen. Kan katter bli märkliga när de löper, kan den ha varit förgiftad (ögonen såg ju konstiga ut), kan den ha varit påkörd, trots att den inte hade några yttre skador???

De flesta katterna i området känner jag igen, speciellt de som har vår trädgård som revir, men den här kände jag inte igen. Inte grannarna heller...

Var det kanske någon som besökte mig i en katts skepnad? Woahahahahaaaa!

Även en kossa kan vara söt...   

Idag var det kosläpp på Gångvad. Ett vårtecken om något. Det var ganska kallt i vinden, men det brydde sig inte kossorna om. Vilken glädje!

Jiiihaaa! Här gör man en riktig uppvisning!

    HOPPLA!

Efter de första ko-miska korusningarna stångades de lite.   

I dag mötte jag dessa ståltliga herrar (?). De såg så mysiga ut i sin hage, men särskilt människovänliga var de inte... Egentligen var vi ute för att skåda fåglar, men det skadade ju inte att det blev lite andra djur också. Det var en härlig förmiddag i solsken, men usch vad det blåste kallt.

Plötsligt fladdrade något förbi oss när vi promenerade utmed havet. En nässelfjäril!

Som tur var slog den sig ned på marken så att jag kunde få ett bildbevis.