Snön fortsätter att singla ner...oavbrutet. och jag skottar och skottar och skottar.

Jag kommer nog att ha lite träningsvärk i ryggen i morgon för det känns som jag har använt lite andra muskler än vanligt.

Det blir ingen träning idag.

Jag har skottat i 2,5 timme och har redan 8087 steg på stegräknaren, så det får räcka!   

Denna vinter kommer att gå till mannaminne känns det som.

Jag börjar jobba till lunch idag, lagom när det stora ovädret ska dra in över oss. SMHI räknar med en till två decimeter snö, vilket inte är något problem i sig, men i kombination med hård blåst kan det bli riktigt illa. Lite tur har man ibland för...

...nyss ringde en kollega och sa att jag inte behöver komma, för verksamheten ställs in fr o m lunch så att alla hinner ta sig hem.

Så skönt att slippa ge sig ut i onödan  .

I sådana lägen är det skönt med ett datoriserat samhälle, så att jag kan sköta en del av arbetsuppgifterna hemifrån.

Ta det lugnt i trafiken!

Maken är specialist på pappersnäsdukar.

Det är nämligen skillnad på olika märken har jag förstått.

Det finns bra kvalité och dålig kvalité.

De dyraste är inte alltid de bästa.

Det bästa märket , enligt experten, säljs nu på Lidl.

Fyra kronor billigare än vanligt!

Igår kom han hem med en hel låda.

16x18=288 paket!

Det är 10 näsdukar i varje paket...

...nu har vi alltså 2880 stycken!

Förberedd inför allergisäsongen   !

I december 2007 köpte vi en bil, som vi är oerhört nöjda med. Den startar i alla väderlekar, den drar inte så mycket bensin och t o m färgen är fin. Med andra ord - den har gått som en klocka!

Igår var vi i Lund på avskedstagande vid Uppståndelsens kapell. När vi skulle lämna kyrkogården lät bilen lite konstigt och hela bilen vibrerade, men bara den kom igång igen gick det bra. Vi åkte till svärmors lägenhet för att dricka kaffe tillsammans med de andra innan vi for hem igen.

När bilen startades för hemfärd lyste gula varningslampor, men enligt instruktionsboken kunde vi köra vidare trots minskad motorkapacitet.  Vi kom hem till slut, men vi trodde knappt bilen skulle orka över Glumslövs backar. Där slog vi på varningsblinkers för farten sjönk till 40 km/h på motorvägen... Inte kul alls!

Bilen som alltid har gått som en klocka svek oss precis igår...kan svärmor ha haft ett finger med i spelet? Särskilt teknisk har hon aldrig varit...

I julklapp fick min dotter en doftpåse, som man ska lägga i en garderob eller låda (enligt instruktionen). Trots att den låg inpackad doftade den ganska mycket, på gränsen till FÖR mycket. Jag tänkte inte så mycket på det och påsen föll i glömska, medan dagarna gick.

Igår, när dottern städade på sitt rum, hittade hon doftpåsen. Den hade en söt liten galghängare, så dottern tog av förpackningen och hängde in doftpåsen i garderoben...

På kvällen började det stinka i huset. Hennes rum hade blivit totalt inpyrt av denna "Tea Rose"-doft och kläderna hon hade lagt fram till idag luktade som tio nyöppnade doftgranar. Förfärligt!!!

Förpackningen skulle egentligen sitta kvar, men det är ju inte lätt att veta. Doftpåsen åkte i soptunnan och alla kläderna hängdes ut för vädring under natten. Tyvärr stinker allt lika mycket fortfarande, så det är bara att börja tvätta...

Har man inte jobb så får man...   

Vi vaknade i morse, kl 05.00 av att telefonen ringde. Yrvaket letade jag runt i huset efter telefonen. Att vakna så känns aldrig bra och jag önskade intensivt att det bara skulle vara någon som hade ringt fel. Men så var det inte och idag är allt annorlunda.

Att dö är ju lika naturligt som att födas och det är väl det enda vi alla har gemensamt - att vi en dag ska dö. Ibland ser jag det som självklart och ibland skrämmer det mig enormt.

Det var inte riktigt så här jag tänkte mig starten på det nya året... men så blev det.

En vit ros till  Margaretha 1927-2010.

Det ska bli kallare igen, läste jag i NST i morse. Skönt... men det hade varit mysigt om det kom lite snö också. Det var ju så fint före jul!

I och för sig är kyla utan snö bra mot mördarsniglarna, har jag hört! Kanske kan jag se fram emot en sommar då mina blommor får vara i fred?  Jag kan ju alltid hoppas!!!

Alla mina uppdrag för dagen har gått i stå! Stopp i rören är aldrig kul, men det kan ju komma mer eller mindre lämpligt... Nu väntar jag på Sydspol, den räddande ängeln, men tyvärr kunde de inte ens meddela om de kommer för-eller eftermiddag. Så här sitter jag; kan inte diska, tvätta eller börja baka... Jag kan inte heller handla färdigt det sista eller storhandla på ICA... Det är bara att gilla läget!

Snön ligger iallafall kvar, jag är frisk, de andra mår också bra. Varför gnälla? Det hade kunnat vara värre!