Direktlänk till inlägg 9 augusti 2010
På vår resa genom Västergötland passerade vi Blomdalen. Det var den gård där min farmor och farfar bodde från 1935 fram till 1988 då båda hade gått bort och gården såldes.
Känslomässigt var det mycket starkt att komma dit. De som bodde där var trevliga och lät mig komma in och titta när jag berättade vem jag var och det är jag mycket tacksam för. Ända sedan i våras har jag känt ett starkt behov av att åka förbi och nu blev det av!
Så många tankar som snurrade medan jag gick där och sög in atmosfären. Så många minnen... Jag fick nästan känslan av att farmor och farfar var med mig på min vandring runt gården.
Detta är en bild på farfar Ernst och farmor Olga, från 1965.
Maj hade kunnat vara en så mysig tid, men maj är ALLTID stressig. Jag skulle vilja sitta med en kopp kaffe under körsbärsträdet, men istället sitter jag inne och rättar och bedömer, rättar och bedömer. Varför vill Skolverket l...
Nu är festligheterna och ledigheten slut för denna gång. Julpyntet får stå kvar till helgen för i morgon är det jobb på schemat igen. Folk säger ju att man behöver mindre sömn när man blir äldre, men jag älskar sovmorgn...